Asta och lilla blå

När matte sa att jag skulle få en överraskning trodde jag först att det var fler grisöron. Sen när husse kom hem med paket som innehöll en ny fin jacka till mig och ett roligt tygben, trodde jag det var det som var överraskningen. Nä, sa matte du får vänta och se. Så igår åkte vi iväg i bilen. Vi åkte ganska länge och tillslut kom vi fram till ett ställe där vi var häromdagen. Där fanns det en rolig liten hund jag lekte jättemycket med. Tills hon somnade. Då putte jag på henne, buffade och la en leksak brevid henne, men hon bara sov. Sen åkte vi hem. Det var häromdagen det. Igår var den lilla hunden där och hennes ena bror. Han skällde så man nästan fick ont i öronen. Jag och de små hundarna lekte massor. Och tänk, sen när det var dax att åka hem visade det sig att den lilla roliga hunden skulle följa med oss hem. Matte och husse säger att hon skall bo hos oss nu. Jag har fått en alldeles egen kompis. Det var ju faktiskt bättre än ett grisöra.

Idag vaknade valpen tidigt så då gick jag och matte också upp. Den lilla hunden tycker det är konstigt att gå med koppel, men hon vänjer sig nog. Det är lite konstigt att det är en annan hund här och biter på mina ben, men här finns ju många ben så det räcker ju till båda.

Nu säger matte att jag skall låta den lilla hunden sova lite. Men det är nog mest för att hon vill sova en stund själv.

Den lilla hunden har inget namn än så matte och husse kalla henne för lilla blå så länge.

Fast skriva i min blog får hon inte. Någon måtta på delandet får det vara. Ok, kanske när hon blivit lite större./Asta